Integrationen hänger på service­företagen

”Städa upp!” sa dom till min far, och släppte in honom och hans kollegor i en gigantisk fabrikshall. Året var 1964, fabrikshallen var belägen vid Gamlestans rand i Göteborg och min far hade precis anlänt från Italien. Åren som följde kom att präglas av hårt arbete, men i slutändan ett bättre liv som började med att städa upp bråte från ett fabriksgolv, skriver Andreas Eriksson, Almega Serviceföretagen.

För min far och de många andra som invandrade till Sverige från södra Europa på 60- och 70-talen var jobbet den gyllene biljetten till integrationen. Genom jobbet träffade de kollegor, hörde talas om sedvanor och kultur och kom att bli en del av den svenska, mångkulturella gemenskap som kom att växa fram. Viktigast av allt fick de möjlighet till egenförsörjning, och en språngbräda till en karriär.

Sedan 60-talets fabriksgolv har mycket förändrats. Arbetsmarknaden ser annorlunda ut. Den sortens jobb återfinns inte i den storskaliga industrin, utan i dynamiska tjänsteföretag runtom i Sverige. Även integrationsutmaningen ser annorlunda ut. Men kärnan i lösningen till de problem som finns är densamma – den gyllene biljetten till att integreras i det svenska samhället är fortfarande att få ett jobb.

Jag som skriver detta heter Andreas Eriksson och jobbar som näringspolitisk expert och kommunikatör för Almega Serviceföretagen. Min bakgrund finns inom politiken och som debattör – jag brinner för entreprenörskap, för klassresor och för integration.

Integration och övertygelsen om att ett första jobb är biljetten in i samhället är också bakgrunden till att vi har startat den här bloggen. Serviceföretagens medlemmar sysselsätter 54 000 personer årligen. 55 procent av dem är utrikes födda, och i storstäderna och RUT-sektorn är siffran ännu högre. 30 procent av de anställda i branschen har högst tio år i skolan i utbildning, och 20 procent har eftergymnasial utbildning. Det betyder att 80 procent enbart har gymnasieutbildning eller lägre. Det är uppenbart att de enklare instegsjobben skapas av serviceföretagens medlemmar.

Politiker kan inte skapa jobb. Däremot kan de ge våra medlemmar förutsättningarna att göra det. Och med förutsättningarna menar vi inte nödvändigtvis subventioner och bidrag. Tvärtom handlar det om viktiga strukturreformer som stärker företagsklimatet i stort. Det handlar om att förändra och modernisera Lagen om anställningsskydd, som skapades 1974 och inte har ändrats sen dess trots att arbetsmarknaden är förändrad i grunden. Det handlar om att reformera Arbetsförmedlingen för bättre matchning – 80 procent av medlemmarna upplever att det är ett problem att hitta rätt medarbetare, trots att nästan 70 procent vill nyrekrytera. Det handlar också om att göra offentlig upphandling enklare och mer fokuserad på kvalitet, istället för att enbart upphandla på lägsta pris och sedan ta alternativkostnaderna för att man anlitat oseriösa aktörer. Avslutningsvis är också en viktig reform att höja det avdragsgilla beloppet för RUT-avdraget och minska på den detaljregleringen kring avdraget som idag går för långt.

Med avstamp i min egen personliga historia vill jag driva berättelsen om en bransch som har möjligheten att skapa jobb, om den bara får de politiska förutsättningar. Vi är en av Sveriges främsta integrationsmotorer. Integrationen hänger på serviceföretagen. Det är inte bara för min pappa som nyckeln till samhällsgemenskapen hängde på det första jobbet.

På den här bloggen kommer jag och min kollega Ari Kouvonen skriva kontinuerligt. Kanske kommer även en och en annan styrelseledamot i våra olika branschstyrelser titta in ibland med tänkvärda inlägg. Vi kommer också låta debattörer och tyckare att uttrycka sina åsikter på bloggen.

Vi hoppas att läsningen framöver kommer vara givande,

Andreas Eriksson, Almega Serviceföretagen.