LAS – Trygghet för vem och för vad?

Inom en snar framtid kommer Sverige få en ny regering. Vilket block som kommer att leda regeringen är ovisst, men en sak är säker. Vill Sverige behålla sin konkurrenskraft och integrera människor på arbetsmarknaden för att lösa integrationsutmaningen måste vi modernisera arbetsrätten. Tryggheten ska ligga i att lätt kunna röra sig på en modern arbetsmarknad, snarare än att vara kvar på samma arbetsplats alltigenom karriären, skriver Andreas Eriksson, Almega Serviceföretagen.

LAS är, med ett fåtal ändringar, en produkt ifrån 1974. Nästa regering måste förstå att 1970-talet är över. Sedan dess har ekonomin och arbetsmarknaden förändrats i grunden. EU-medlemskap med frihandel, liberaliseringar och strukturomvandlingar har skapat en arbetsmarknad där industrin minskar i betydelse gentemot dynamiska tjänsteföretag som dominerar ekonomin. Av alla som jobbar i Sverige idag jobbar tre av fyra i tjänstesektorn. På många sätt är arbetsrätten globaliseringens eftersläntrare. Industriernas sysselsättningsdominans är över och det är dags att vi tar nästa steg in i den moderna ekonomin.

Medlemsföretagen i Almega i allmänhet och i Serviceföretagen i synnerhet har länge krävt att arbetsrätten moderniseras. I Almega är så gott som en tredjedel av medlemmarna likstämmiga om att dagens lagstiftning omöjliggör nyanställningar. Av Serviceföretagens medlemmar är det nästan 4/5 som menar att det utgör ett hinder för tillväxt i företag. Och forskningen är också relativt enig.

Ny forskning från institutet Ratio pekar också på ineffektiviteten i den föråldrade lagstiftningen. Tolv företagsledare i medelstora företag intervjuas i en kvalitativ forskningsrapport. Bilden som framkommer är att LAS inte bara är en ineffektiv lagstiftning utan att den också leder till betydande kostnader och stänger ute grupper från arbetsmarknaden som redan har svårt att komma in. I internationella jämförelser kring Sveriges ekonomi står vi också starka, men en sak sticker ut. Ett exempel är den årliga mätningen Index of Economic Freedom av Heritage Foundation där världens länders ekonomiska frihet rankas. Sverige ligger på femtonde plats, strax efter USA. Men en särskild punkt drar ner oss på listan – den stelbenta arbetsrätten.

Så frågan är för vem och för vad tryggheten ligger? Lagstiftningen gynnar den som haft ett jobb länge, men knappast den som står långt ifrån arbetsmarknaden eller precis gjort entré på den. Ofta handlar det om nyanlända, och i viss mån även unga. I den oundvikliga lågkonjunktur vi har att vänta kommer vi märka av att vi varit ovilliga att genomföra strukturreformer. Trygghet ska ligga i möjlighet till omställning, inte i en evig anställning.

Därför föreslår Almega i en rapport från i maj:

  1. Utvidga tvåundantaget i LAS till att omfatta två personer per varje 10-tal anställda i alla företag med upp till 50 anställda. Det vill säga att ett företag med upp till 50 anställda skulle få undanta 10 anställda från turordningsreglerna. På sikt bör principen om turordning utifrån anställningstid ersättas med ett kompetensbegrepp där bättre kompetens ger medarbetare företräde till fortsatt anställning.
  2. För att mildra effekterna och öka förutsägbarheten för mindre företag i samband med uppsägningstvister bör längden för hur länge en anställning kan bestå under en pågående tvist om uppsägning begränsas.
  3. Skadestånden som ska betalas ut till anställda som blir uppsagda i och med avsteg från LAS bör för företag med upp till 50 anställda begränsas till en tredjedel av dagens nivåer.